6 & 7?

Jag försöker hålla öllistorna på Beeradvocate så aktuella som möjligt, stundtals ett drygt jobb.

Och just vad gäller de experimentella engångsbrygderna, "Angel's Share" som Galatea håller på med finns ett hål i min lista. Samma hål verkar finnas på Ratebeer och i materialet som distributören skickar ut till krogarna.

Så min fråga till er läsare är: Finns Angel's Share #6 och #7? Vad heter de? Stil? Styrka? Ingredienser?

BrewDog Punk IPA - We're not gonna take it, or are we?

BrewDogs signum är ju lite att de är rebelliska, de är punk, vågar utmana yada yada yada. Men tyvärr tycker jag att trots att de vågar så når de sällan hela vägen. Deras Punk IPA var en av de första ölen som kom till systembolaget vad ja anar och är en öl jag druckit rätt ofta. Men är det bra eller inte? Är den typisk för IPOr? Många nya öldrickare som dricker den tycker den är "för stark" eller "för besk" och tror att alla IPOr är så, tyvärr. Systemets utbud av IPOr sträcker sig ju från denna till Sierra Nevadas Pale Ale (nu också Torpedon) samt kankse Slottskällans fina Red Ale (om man nu vill räkna in den till humligare öl).

BrewDog Punk IPA

Utseende: Små bubblor i ett rätt poröst vitt skum. Gyllene persikogul vätska
Doft: Tydlig klar grapedoft som nästan blir grape i kvadrat. Men även lite citron och kryddig gräsighet. Under all denna grapebeska finns lite tropiska frukter.
Smak: Lättare medelstor munkänsla. Stark och tydlig smak av grapefrukt och kryddigt gräs – kanske till och med citrongräs om man sträcker sig så långt. Fin grapebeska sittar också kvar i eftersmaken och gör att smaken sittar kvar ”hela vägen”.

Betyg? – Bra, hade fått ett plus om den haft mer och tydligare humlesmak och doft. Nu är det grape för hela slanten. Det är självklart ett bra betyg men lite mer humlighet hade brutit av den rätt kraftiga surheten i grape’en. Det är nog också varför vissa gillar denna medan andra tycker den är på tok för kraftig (främst mindre ölentusiastiska personer) som plockat på sig denna för att prova ”en sån där IPA”. Jag gillar den dock.

Ännu en öl från BrewDog som får betyget "bra" med andra ord. Jag vill dock ha någon som utmärker sig lite mer från dem för att ge dem mer cred. Nu vågar dem, men gör en sällan överraskad

BrewDog Punk IPA - We're not gonna take it, or are we?

BrewDogs signum är ju lite att de är rebelliska, de är punk, vågar utmana yada yada yada. Men tyvärr tycker jag att trots att de vågar så når de sällan hela vägen. Deras Punk IPA var en av de första ölen som kom till systembolaget vad ja anar och är en öl jag druckit rätt ofta. Men är det bra eller inte? Är den typisk för IPOr? Många nya öldrickare som dricker den tycker den är "för stark" eller "för besk" och tror att alla IPOr är så, tyvärr. Systemets utbud av IPOr sträcker sig ju från denna till Sierra Nevadas Pale Ale (nu också Torpedon) samt kankse Slottskällans fina Red Ale (om man nu vill räkna in den till humligare öl).

BrewDog Punk IPA

Utseende: Små bubblor i ett rätt poröst vitt skum. Gyllene persikogul vätska
Doft: Tydlig klar grapedoft som nästan blir grape i kvadrat. Men även lite citron och kryddig gräsighet. Under all denna grapebeska finns lite tropiska frukter.
Smak: Lättare medelstor munkänsla. Stark och tydlig smak av grapefrukt och kryddigt gräs – kanske till och med citrongräs om man sträcker sig så långt. Fin grapebeska sittar också kvar i eftersmaken och gör att smaken sittar kvar ”hela vägen”.

Betyg? – Bra, hade fått ett plus om den haft mer och tydligare humlesmak och doft. Nu är det grape för hela slanten. Det är självklart ett bra betyg men lite mer humlighet hade brutit av den rätt kraftiga surheten i grape’en. Det är nog också varför vissa gillar denna medan andra tycker den är på tok för kraftig (främst mindre ölentusiastiska personer) som plockat på sig denna för att prova ”en sån där IPA”. Jag gillar den dock.

Ännu en öl från BrewDog som får betyget "bra" med andra ord. Jag vill dock ha någon som utmärker sig lite mer från dem för att ge dem mer cred. Nu vågar dem, men gör en sällan överraskad

Mora Kölner-Bier

Idag var jag en sväng förbi hemma hos mina föräldrar för att fira min mors födelsedag. Som vanligt blev det även lite öl vid sidan om mat- och tårtintaget. Då min far varit en sväng till Dalarna förra veckan, och stöttat brorsan under hans Öppet Spår-åkande, lyckades han få lite tid över för att titta in hos Systembolaget i Mora och där lyckats hitta öl från det lokala Mora Bryggeri Aktiebolag. För er som inte vet så mycket om detta lilla mikrobryggeri kan jag säga att Mora Bryggeri Aktiebolag faktiskt har anor tillbaka till 1872 men i dess nuvarande utseende och familjeregi har det bara funnits sedan början av 2003. Bryggeriet är inhyst på ägarna Anderssons familjegård belägen i Vattnäs strax norr om Mora. Ölen som fanns tillgänglig i butik och som inhandlades var deras variant av kölsch vid namn Mora Kölner-Bier, 5.0%. En öl som endast kan butikköpas hos Systembolaget på Kyrkogatan 19 i Mora. De brukar normalt sett även saluföra Mora Amber Ale, 5.5% men tyvärr hade den senaste batchen blivit förstörd och därför fanns den inte att köpa.

Färgen är blekt gyllene nästan lite mer åt halmgult och klar. Det vita skummet byggs upp ganska högt men kollapsar lika fort som det uppstod och lämnar några få ytterst små spår efter sig.

Doften är snäll och ganska enkel med viss maltighet, metalliskhet och ytterst subtil men närvarande humlearom.

Smaken är även den enkel med viss smörighet, metalliskhet, inslag av malt och en ganska markerad beska som dock känns ganska flyktig. Ett lättdrucket öl som inte sticker ut speciellt mycket och som inte kommer programmeras in i smaklökarnas minnesbank men visst kan den fungera godkänt som törstsläckare. Betyg: 3-

Tävling: Fråga 2

Tomas frågade "Har du skrivit något om en ölstil?"

Svaret är nej.

Ni får skicka mycket mer frågor om det ska bli någonting med det här...

Ceres Havskum (Bering Bryg) 330ml, 5.5% - Denmark

Poured dark red with a slightly tan head.

Complex smell. Sweet and sour. Spicy, malty.

The taste in unpleasantly sweet. Sugar root, fruits, even some vegetables, herbs, spices. Even the after taste is sweet, no bitterness what so ever.

Awful beer..! The taste reminds me a lot of ginger ale.

Närke Örebro Bitter

Det har varit rätt mycket jobb med det, men nu i söndags så kopplades äntligen den första ölen från Närke Kulturbryggeri in på De Klomps kranar.

Ölen i fråga var Örebro Bitter, en Extra Special Bitter på 5,9% rikligt humlad med East Kent Golding och Cascade.

Färgen är djupt brun-vinröd, vätskan är klar. Det fingertjocka kompakta skummet är lätt rödaktigt, det lämnar tjocka skumrester på glaset.

Doften är söt med toner av sirap, bröd, müsli och lite bitter-fruktig humle.

Smaken är komplex, men inte tung. Frukter och bröd plus en aning av sågspån och vingummi. Eftersmaken är elegant med lite alkohol och en kraftig humlesmak; exotisk frukt, sirapslev och en frisk humlesmak med aningar av mint och honung.

Kolsyran är stark, nästan vass. Vätskan är något torr och aningen lätt.

En mycket god och uppfriskande ale med massor av komplexa smakupplevelser.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Bonus: Jag fick också ett smakprov av den senaste(?) bryggden från samarbetet mellan Galatea och Jessica Heidrich: Angel's Share #8 Hornig, en maibock på 6,9%. Jag tyckte att det var den bästa av de öl i serien jag druckit hittills, om än aningen lätt för stilen.

Kölschrunda

Före avfärden till Köln försökte jag hitta information om tips på "Kölschrunda", tyvärr blev utfallet av mitt letande väldigt magert. Alltså är det hög tid att bidra med en kortare betraktelse, hoppas den kan vara till nytta för de som ämnar att fara till Köln.

I Köln, staden med en gammal världshuskultur finns det drygt ett dussin bryggerier som tillverkar drygt 20 olika kölschsorter. Kölsch serveras nästan alltid i små, cylinderformade glas som kallas "Kölner stange". Så var det på de ställen vi besökte, storleken på glasen är 0,2l. Som regel serverades det bara en sorters kölsch på de olika ställena.

Första stället som vi besökte var Brauhaus Gaststätte Schreckenskammer. Stället låg nära centralstationen. Stämningen var gemytlig och väldigt folklig, ingen dress code där inte. Noterbart var att det var sand på golvet, undrar varför? Maten var väldigt god, ja det var den där schnitzeln. Servicen var snabb om inte världens vänligaste.



Det måste nämnas att Köbes, dvs de män (kvinnliga kypare förekommer ej i kölnerstugorna) som serverar på kölschställena är speciella herrar. Vill man ha inställsam service får man vackert gå till andra etablissemang.

Gaffel Haus låg ännu närmare tågstationen, stället var mycket stort och väldigt välbesökt en fredagkväll. Trots det gick det snabbt att få in sin kölsch, tysk effektivitet kan man kalla det.



Tog inte en bild på inredningen på fredagen, däremot strax efter lunch på lördagen:



Lördagens övningar startades på Die Hausbrauerei Päffgen, ett ställe med anor från 1883 som låg ungefär på 20 minuters promenad från centralstationen. Jag gillade inredningen på det stället, gammaldags tyskt med mycket inslag av trä och långbord. Vid bordet bredvid oss satt en familj och spisade lunch, männen i familjen åt en varsin "Haxe", tyskarna är inte riktigt kloka!



Nästa ställe som vi drack kölsch på var Früh am Dom. Här snackar vi om ett ställe med runt 600 platser, trots det var det fullsatt redan klockan ett. En massa rum hit och dit. Vi lyckades dock hitta ett par platser till slut. Bredvid oss satt tre äldre damer som mer eller mindre svepte sina Kölsch, något liknande har jag förstås aldrig skådat i Sverige. Tyskland är ett sympatiskt land, det har jag alltid hävdat och kommer alltid att göra.



Früh är en klassisk kölnerstuga, om man nu kan kalla ett såpass stort ställe för stuga. Många olika rum fanns det men med tanke på trängseln och ljudnivån stannade vi inte särskilt länge. De har en ståplats som brukar skämtsamt kallas för "der Schwemme". (när lokalen är full liknar der Schwemme en fylld simbassäng. Glöm alltså inte att ta med frälsarkransen).



Sista stället att besöka innan lite vila på rummet var Brauhaus Sion, ännu ett ställe med många platser, trots det gemytligt. Då jag sade till en av kyparna av vi var två började han peka på tomma bord och räkna på tyska, eins, zwei, drei, vier, fünf, sechs, sieben....

Trots att vi ätit lunch kände vi oss lite hungriga. Halver Hahn var det många som beställde in på de olika ställena vi besökte, sagt och gjort gjorde vi det också. Halver Hahn är en ituskuren rågfranska med olika pålägg, i vårt fall ost och smör.



På lördagkvällen var det så dags att besöka det sista stället i Köln, nämligen Sünner im Walfisch, ett ställe som låg på andra sidan floden drygt en timmas promenad från centralstationen. Nu låg vårt hotell på samma sida som Sünner så det tog ungefär 40 minuter för oss att spatsera dit. Sünner har legat på nuvarande plats sedan 1859, ganska så anrikt kan man säga.



Det är inte ofta jag besöker ett bryggeri som dessutom har en egen restaurang. Det var svårt att inte tycka om Sünner. Det var mycket folk där på lördagskvällen dock inte helt fullsatt. Maten var god och ölen var helt ok. Tog chansen att prova deras veteöl, de andra ställena serverade som regel bara en öl, nämligen deras kölsch.



Veteölet hade en typisk grumlighet och en doft av citrus, vete och jäst. Lätt syrlig med smak av citrus, vete och bubbelgum. Inte så mycket skumbanan. Trevligt läskande.

3,4/5

Vad gäller de olika kölsch-ölen vi drack var de ganska snarlika varandra, alla var ljusa med ett liknande vitt skum. Min betygssättning:

Päffgen Kölsch 3,3
Früh Kölsch 3,2
Sünner Kölsch 3
Sion Kölsch 2,9
Gaffel Kölsch 2,7
Schreckenskammer Kölsch 2,6

Inga alltför höga betyg med andra ord. Kölsch är inte världens mest spännande typ av öl. Den har likheter med en pilsner men inte lika besk, liksom att fruktigheten påminner om en ale men lättare. Fräscha och lättdruckna var de alla. Priserna låg mellan 1,40 till 1,60 för 0,2 liter. En halvliter veteöl på Sünner kostade 3,60.

Det trevliga med att sätta sig i en Kölsch-stuga är att man inte behöver beställa något, ölen landar på bordet per automatik. Vad annat vill man ha på bordet? Då glaset är tomt kommer kyparen bärandes på en bricka med nya glas givetvis utan att man behöver be om det. För att hålla räkningen på antalet glas drar kyparen ett sträck på underlägget för att markera antal glas. Vill man inte ha mer är det bara att placera underlägget på glaset. Onekligen ett fiffigt system. Men nåde den som fipplar bort sitt underlägg!

Svårt att säga vilket av ställena som var bäst då de alla var värda ett besök. Tror nog ändå att Schreckenskammer och Päffgen var bäst, förstnämnda mycket tackvare den utsökta schnitzeln. Deras kölsch gav jag lägst betyg även om den långtifrån var odrickbar. Noterbart är att toaletterna på samtliga ställen var rena och fina trots det stora antalet gäster. Att det på de flesta ställena bara serverades kölsch gjorde inte mycket, det är liksom det som är poängen med en kölschstuga. Dessutom är det alltid kul att skutta från det ena stället till det andra.

Oceanbryggeriet EKO Pale Ale, fin som en våg in över poseidon?

Göteborg är bra. Så är även mycket av den öl från de göteborgska mikrobryggerierna, se bara på tex Dugges och Oceanbryggeriet (för att inte glömme Grebbestad). Göteborgsk tradition och hantverk, bra saker där.
Först kom Dugges nu med ett par öl till systembolaget (2 inne, 1 i påsk och sen no.1 lagern senare) och nu kommer Oceanbryggeriet med sin Eko Pale Ale. Självklart åkte en flaska ned på besöket 1'a mars.

---

Innan jag ger mitt intryck av den vill jag påpeka att jag igår drack Bötet Barley Wine igen och är nu nästan beredd att höja mitt betyg från gårdagen med ett +. Den är fortfarande maltig, men ändå lite gott humlig, fortfarande söt men fortfarande perfekt att smutta på.
Men nu handlade det om annat...

---

Oceanbryggeriets Eko Pale Ale
Utseende: Lågt skum som nästan måste tvingas fram, små till lite medelstora bubblor. Halvmjäll topp som i takt med att skummet dör ut försvinner med ner, rätt lätt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska
Doft: Nästan lite lageraktig doft med mestadels citrus där. Liten lätt ton av något rökigt om man letar upp den. Koladoften som också lurpassar där blir nästan till de där toffegodisarna i Paradis (eller om det är alladin)-askarna
Smak: Lätt mun, liten kolsyra – nästan avslagen. Kola och karamellsmak med rätt bitter känsla i munnen som sitter kvar en stund. Jag kommer också att tänka på banan, inte sådär som i sötare veteöl eller typ Hoegaarden utan mer en neutral, inte så söt banansmak. Dock är inte heller den särskilt tydlig. Den där kolasmaken och varför jag tänker på de där godisaskarna är nog för att det även är en lite nötig smak där också, inte så amerikansk pale ale-aktig utan mer hasselnöt (hasselnötskola, eureka!). Vilket också stämmer bättre överens med ölen som blir mer då åt engelsk pale ale än den lite humlebeskare pale ale’n.

Betyg? – Bra de som gillar brittisk öl skulle ge den högre betyg – vilket den nog förtjänar, men jag kan inte låta bli att tycka att den är lite klen och enkel. Men så är mina smaklökar mer inriktade på humlebomber och mördarstouts. Kola och nöt-smaken är dock riktigt trevlig, i sin lättsamma enkelhet. Våga testa den för att avgöra själva om ni inte redan har gjort det, Göteborgskt kan ju aldrig vara fel! Hade först gett den ”okey +” som betyg, men efter att ha druckit upp den hade jag fortfarande en bitter känsla i munnen och lite nötkolasmaker kvar och onekligen kom att känna en brittisk våg svalla över mig likt vattnet in i Göteborgs hamn.

Oceanbryggeriet EKO Pale Ale, fin som en våg in över poseidon?

Göteborg är bra. Så är även mycket av den öl från de göteborgska mikrobryggerierna, se bara på tex Dugges och Oceanbryggeriet (för att inte glömme Grebbestad). Göteborgsk tradition och hantverk, bra saker där.
Först kom Dugges nu med ett par öl till systembolaget (2 inne, 1 i påsk och sen no.1 lagern senare) och nu kommer Oceanbryggeriet med sin Eko Pale Ale. Självklart åkte en flaska ned på besöket 1'a mars.

---

Innan jag ger mitt intryck av den vill jag påpeka att jag igår drack Bötet Barley Wine igen och är nu nästan beredd att höja mitt betyg från gårdagen med ett +. Den är fortfarande maltig, men ändå lite gott humlig, fortfarande söt men fortfarande perfekt att smutta på.
Men nu handlade det om annat...

---

Oceanbryggeriets Eko Pale Ale
Utseende: Lågt skum som nästan måste tvingas fram, små till lite medelstora bubblor. Halvmjäll topp som i takt med att skummet dör ut försvinner med ner, rätt lätt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska
Doft: Nästan lite lageraktig doft med mestadels citrus där. Liten lätt ton av något rökigt om man letar upp den. Koladoften som också lurpassar där blir nästan till de där toffegodisarna i Paradis (eller om det är alladin)-askarna
Smak: Lätt mun, liten kolsyra – nästan avslagen. Kola och karamellsmak med rätt bitter känsla i munnen som sitter kvar en stund. Jag kommer också att tänka på banan, inte sådär som i sötare veteöl eller typ Hoegaarden utan mer en neutral, inte så söt banansmak. Dock är inte heller den särskilt tydlig. Den där kolasmaken och varför jag tänker på de där godisaskarna är nog för att det även är en lite nötig smak där också, inte så amerikansk pale ale-aktig utan mer hasselnöt (hasselnötskola, eureka!). Vilket också stämmer bättre överens med ölen som blir mer då åt engelsk pale ale än den lite humlebeskare pale ale’n.

Betyg? – Bra de som gillar brittisk öl skulle ge den högre betyg – vilket den nog förtjänar, men jag kan inte låta bli att tycka att den är lite klen och enkel. Men så är mina smaklökar mer inriktade på humlebomber och mördarstouts. Kola och nöt-smaken är dock riktigt trevlig, i sin lättsamma enkelhet. Våga testa den för att avgöra själva om ni inte redan har gjort det, Göteborgskt kan ju aldrig vara fel! Hade först gett den ”okey +” som betyg, men efter att ha druckit upp den hade jag fortfarande en bitter känsla i munnen och lite nötkolasmaker kvar och onekligen kom att känna en brittisk våg svalla över mig likt vattnet in i Göteborgs hamn.

Tävling: Fråga 1

Alexander frågade: "Är det namnet på en sagofigur?"

Svaret är nej.

Nu kan alla ställa en ny fråga. Jag plockar en slumpvis fråga i morgon kväll och besvarar den.

Kornvin från Nynäshamn

Barley wine är en ganska spännande ölstil. Den kan variera mellan alltifrån syrliga old ale-liknande öl till humlebrutala DIPA-liknande skapelser. En gemensam nämnare är åtminstone att de alltid är relativt alkoholstarka och maltbetonade. Nynäshamns Ångbryggeri brygger just ett sådant öl i engelsk tappning. Givetvis är det Bötet Barley Wine jag pratar om.

Påskölen 2010

Som jag nämnde igår när jag gick igenom mitt-i-månaden-släppet kommer årets påsköl att släppas hos Systembolaget på måndag den 15:e mars. Ölen kommer mer eller mindre till de butiker som väljer att ta in dem vilket betyder att det säkerligen kommer dyka upp i alla fall ett par av påskölen i din lokala butik. Om så inte skulle vara fallet är det ju bara att beställa hem som vanligt.

Årets påsköl är tolv till antalet och av dessa tolv är tio svenska och två danska. De flesta är från mikrobryggerier och endast två kommer från något av de större bryggerierna. Dessa två öl är båda mörka lager och är Mariestads Påskbrygd, 5.8% samt Eriksberg Påsköl, 5.8% från Spendrups respektive Carlsberg Sverige.

Den tredje mörka lagern i påskölsuppställningen kommer från Uppsala och Gamla Slottskällans Bryggeri och heter Blåkulla Påsköl, 4.8%. Blåkulla har varit med ett tag och den största förändringen till i år är att den gått och blivit ekologisk.

Resterande nio öl är av typen ale och är hyfsat jämt fördelade över Sveriges lite mer kända mikrobryggerier vid sidan om de två påskbrygderna från Danmark.

Efter ett års frånvaro är Jämtlands Bryggeri tillbaka i påskline-up:en med deras Påsköl, 6.0%. Några öl som återkommer från förra året år Oppigårds Bryggeris Easter Ale, 5.3%, Nils Oscar Companys Kalaspåsköl, 5.6% (som dock är bryggt med helt nytt recept) och Pumpviken Påsköl, 5.8% från Nynäshamns Ångbryggeri. En av årets svenska påsknykomlingar kommer från Göteborg och Dugges Ale- & Porterbryggeri vilka har gjort Dugges Påsköl, 6.0%. De sista två svenska ölen är också de nykomlingar båda från Sigtuna Brygghus; Sigtuna Easter Ale, 5.6% och Sigtuna Röd Påsk, 6.3%.

De två danska ölen kommer från Mikkeller respektive Bryggeriet S.C. Fuglsang och går under namnen Hoppy Easter, 6.6% samt Easter Bird, 5.5%.

Själv blir det nog till att testa de flesta av dessa under Ölsällskapet Gambrinus påskölsprovning.

Nu blir ännu roligare att åka till Köpenhamn

Läste precis på Beerticker att Mikkeller ska öppna en egen bar i Köpenhamn. Lokalen är inköpt, beräknad premiärdatum är 1:a maj.

Det innebär att det kommer att bli ännu lite roligare och intressantare att besöka Köpenhamn i maj.

Blir kul att se vad de kommer att servera för öl, enligt information kommer de att ha öl från bland annat BrewDog, Brouwerij de Molen, Nøgne Ø samt De Struise Brouwers och De Dolle Brouwers, förutom Mikkellers egna produkter förstås. Även amerikanska öl, ja det låter inte tokigt detta.

Nu blir det ännu roligare att åka till Köpenhamn

Läste precis på Beerticker att Mikkeller ska öppna en egen bar i Köpenhamn. Lokalen är inköpt, beräknad premiärdatum är 1:a maj.

Det innebär att det kommer att bli ännu lite roligare och intressantare att besöka Köpenhamn i maj.

Blir kul att se vad de kommer att servera för öl, enligt information kommer de att ha öl från bland annat BrewDog, Brouwerij de Molen, Nøgne Ø samt De Struise Brouwers och De Dolle Brouwers, förutom Mikkellers egna produkter förstås. Även amerikanska öl, ja det låter inte tokigt detta.

Brooklyn Black OPS 750ml, 11.6% - USA

Pitch black color with a huge, thick, crispy, chocolate head. Looks yummy!

Bourbon, chocolate and vanilla aroma.

Bourbon flavor and lot's of it! Malty roastyness after wards. Chocolate and vanilla.

Too much strong alcohol taste, makes it less enjoyable. Not a big fan of bourbon here.

Hur var det med mint i Mohawk Rye IPA och hur var Bötet Barley Wine?

Här och där har rösterna gått lite isär kring Gamla Slottskällans Mohawk Rye IPA och den mintsmak som finns eller inte finns i den. Vissa lyfter fram eucalyptus medan andra att de inte känner något alls. Själv var jag rätt nyfiken på den, jag har druckit öl med råg i tidigare men inte en IPA.

Gamla Slottskällans Bryggeri Mohawk Rye IPA

Utseende: Minimi-minimala bubblor med större på den mjällare skumtoppen. Gräddvitt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska.
Doft: God doft av humle, lite samma kottiga doft som Sierra Nevadas Harvest hade men i detta fall är det nog också rågmalten som spelar in. Den utlovade eucalyptusdoften känns där, inte så stark utan mer som ett resultat av blandningen mellan god humledoft och rågmalten. Lätta grape och citrusdofter samsas med den lite skogsaktiga humledoften.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Direkt kommer den lätt mintiga smaken som jag nog inte vill kalla för mintig, det är mer som en mintpastill som man blandat med humle och malt men som i grund och botten har lite smakrester kvar. Samtidigt hoppar den fram då och då, puffar en i gommen och skuttar sen ned i glaset igen. Så på något sätt smakar den rätt naturellt, alltså så som om man tagit färska saker och släng ned i sin lilla bryggargryta. Det finns också en kryddighet med kryddor och örter som påminner mycket av vad vi fann i många av de kryddigare kryjulölen, fast nu med ett litet bett i som gör att det sitter kvar en liten känsla bak i gommen. Ungefär som om man har lite chili kvar. Trevlig var den i alla fall!

Betyg? - 4, Bra, trevlig, kryddig IPA med bra lite mintig balans mellan humle, mintig smak och rätt läskande. Så, min ställning till mintens vara eller ickevara är att den finns där, men inte som en påtaglig smak du enbart känner med tungan. Istället måste man ta in mycket luft samtidigt som drycken, så kände jag den iaf. Men som IPA i övrigt var den rätt kraftig åt det lite barriga, skogsaktiga hållet.

---

En annan nyhet jag har velat prova är Nynäshamns Bötet Barley Wine. Erik som brukar ackompanjera mig hit och dit numera har snöat in lite på detta och en öl som jag på grund av pris i förhållande till centiliter tänkte hoppat, fick ändå åka med. Nynäshamn har sällan gjort mig besviken och jag hoppas att denna också ska bli trevlig. Jag tycker att deras öl har en speciell renhet som gör att ingen av de brygder jag har smakat har varit särskilt platt eller tråkig. Tvärtom har de varit lena, rätt fylliga och med ordentliga smaker. Även denna gång?

Nynäshamns Bötet Barley Wine

Utseende: små till medelstora bubblor, lätt smutsigt beigefärgat skum som rätt snabbt sjunker ned och lämnar lite rester. Lite mjäll yta på skummet. Grumligt orange/rött bärnstensfärgat mörk vätska.
Doft: Söt doft av plommon, lite russin, lite lätt kolasötma (som får mig att tänka på Coopers Vintage Ale), fikonmarmelad. Lite humledoft med citron och mogen apelsin.
Smak: Medelstor mun, diskret kolsyra. Påtaglig beska men ändå rätt len och söt smak med smak av socker. De 9,1%en känns av då de väger upp den annars rätt runda smaken och ger lite sting. Lite karamell och lätt tillbakadragen smak av fikon. Är mestadels maltig sötma och lite korn som står för smaken och där frukterna kommer först senare. Lite för söt för att samtidigt vara så stark och utan kraftiga smaker, enligt mig.

Betyg? - Bra, ett starkt bra men inget plus. En lite för söt Barley Wine för min smak, men alkoholstyrkan gör att den inte blir menlös eller för sliskig. Nu är den trevlig att smutta på, men hade gärna sett mer torkat fruktig smak. Blir lite sötsliskig om läpparna efter ett tag, men intrycket består – en söt men mycket behaglig dryck att dricka av samma anledning som en kopp varm choklad är att föredra på vintern.

---

Med andra ord två bra nyheter även om jag kanske inte dricker Mohawk Rye IPA'n igen, mest för att jag föredrar lite andra smaker. Nynäshamn levererar igen, kanske en lite för söt Barley Wine men samtidigt ville jag gärna ha mer och med tanke på att den är på 25cl så är det ett bra betyg att man sitter och njuter i sig den, då är den fyllig, lätt komplex och man behöver sin tid för att "smaka efter" på. Sen att den fått högsta betyget av nyheterna och nästan maxbetyg i tidningarna kanske jag inte skulle skriva under på, men bra är den.

Hur var det med mint i Mohawk Rye IPA och hur var Bötet Barley Wine?

Här och där har rösterna gått lite isär kring Gamla Slottskällans Mohawk Rye IPA och den mintsmak som finns eller inte finns i den. Vissa lyfter fram eucalyptus medan andra att de inte känner något alls. Själv var jag rätt nyfiken på den, jag har druckit öl med råg i tidigare men inte en IPA.

Gamla Slottskällans Bryggeri Mohawk Rye IPA

Utseende: Minimi-minimala bubblor med större på den mjällare skumtoppen. Gräddvitt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska.
Doft: God doft av humle, lite samma kottiga doft som Sierra Nevadas Harvest hade men i detta fall är det nog också rågmalten som spelar in. Den utlovade eucalyptusdoften känns där, inte så stark utan mer som ett resultat av blandningen mellan god humledoft och rågmalten. Lätta grape och citrusdofter samsas med den lite skogsaktiga humledoften.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Direkt kommer den lätt mintiga smaken som jag nog inte vill kalla för mintig, det är mer som en mintpastill som man blandat med humle och malt men som i grund och botten har lite smakrester kvar. Samtidigt hoppar den fram då och då, puffar en i gommen och skuttar sen ned i glaset igen. Så på något sätt smakar den rätt naturellt, alltså så som om man tagit färska saker och släng ned i sin lilla bryggargryta. Det finns också en kryddighet med kryddor och örter som påminner mycket av vad vi fann i många av de kryddigare kryjulölen, fast nu med ett litet bett i som gör att det sitter kvar en liten känsla bak i gommen. Ungefär som om man har lite chili kvar. Trevlig var den i alla fall!

Betyg? - 4, Bra, trevlig, kryddig IPA med bra lite mintig balans mellan humle, mintig smak och rätt läskande. Så, min ställning till mintens vara eller ickevara är att den finns där, men inte som en påtaglig smak du enbart känner med tungan. Istället måste man ta in mycket luft samtidigt som drycken, så kände jag den iaf. Men som IPA i övrigt var den rätt kraftig åt det lite barriga, skogsaktiga hållet.

---

En annan nyhet jag har velat prova är Nynäshamns Bötet Barley Wine. Erik som brukar ackompanjera mig hit och dit numera har snöat in lite på detta och en öl som jag på grund av pris i förhållande till centiliter tänkte hoppat, fick ändå åka med. Nynäshamn har sällan gjort mig besviken och jag hoppas att denna också ska bli trevlig. Jag tycker att deras öl har en speciell renhet som gör att ingen av de brygder jag har smakat har varit särskilt platt eller tråkig. Tvärtom har de varit lena, rätt fylliga och med ordentliga smaker. Även denna gång?

Nynäshamns Bötet Barley Wine

Utseende: små till medelstora bubblor, lätt smutsigt beigefärgat skum som rätt snabbt sjunker ned och lämnar lite rester. Lite mjäll yta på skummet. Grumligt orange/rött bärnstensfärgat mörk vätska.
Doft: Söt doft av plommon, lite russin, lite lätt kolasötma (som får mig att tänka på Coopers Vintage Ale), fikonmarmelad. Lite humledoft med citron och mogen apelsin.
Smak: Medelstor mun, diskret kolsyra. Påtaglig beska men ändå rätt len och söt smak med smak av socker. De 9,1%en känns av då de väger upp den annars rätt runda smaken och ger lite sting. Lite karamell och lätt tillbakadragen smak av fikon. Är mestadels maltig sötma och lite korn som står för smaken och där frukterna kommer först senare. Lite för söt för att samtidigt vara så stark och utan kraftiga smaker, enligt mig.

Betyg? - Bra, ett starkt bra men inget plus. En lite för söt Barley Wine för min smak, men alkoholstyrkan gör att den inte blir menlös eller för sliskig. Nu är den trevlig att smutta på, men hade gärna sett mer torkat fruktig smak. Blir lite sötsliskig om läpparna efter ett tag, men intrycket består – en söt men mycket behaglig dryck att dricka av samma anledning som en kopp varm choklad är att föredra på vintern.

---

Med andra ord två bra nyheter även om jag kanske inte dricker Mohawk Rye IPA'n igen, mest för att jag föredrar lite andra smaker. Nynäshamn levererar igen, kanske en lite för söt Barley Wine men samtidigt ville jag gärna ha mer och med tanke på att den är på 25cl så är det ett bra betyg att man sitter och njuter i sig den, då är den fyllig, lätt komplex och man behöver sin tid för att "smaka efter" på. Sen att den fått högsta betyget av nyheterna och nästan maxbetyg i tidningarna kanske jag inte skulle skriva under på, men bra är den.

Tävling tävling tävling tävling!

Tävlingsdags (det var ett tag sedan). Tävlingsreglerna är klassiska "20 frågor" med en twist. Tävlingsuppgiften är lite underlig, kanske. Priset är lika unikt som hemligt.

Som sagt, 20 frågor. Urvalet sker efter antalet unika avsändare. Första omgången besvarar jag frågan som ställts av den 21:a avsändaren till min inbox. Därefter drar jag av en avsändare i ordningen.

Mail som är fel i ordningen raderas olästa.

Varje fråga besvaras i en bloggpostning.

Mail skickas till bark@ofiltrerat.se med ärenderaden "tävling" och omgångens nummer, just nu alltså "tävling 1".

Uppgiften är följande: Jag har på en papperslapp skrivit något ölrelaterat. Vad har jag skrivit?

Ocean Eko Pale Ale

Oceanbryggeriet är ytterligare ett av våra svenska bryggerier som på sistone fått in ett öl på Systembolaget. Det första ölet som släpps i större skala än på ett par butiker i Göteborg är Eko Pale Ale som jag tidigare smakat på från fat och inte varit så imponerad. Trots detta åkte det ner några flaskor i korgen när jag handlade på Systembolaget förra veckan.

Ölet är ljust brunfärgat/rött i glaset med ett litet, men stabilt skum. Inte så mycket rester, och inte så "pale".

Doften är fruktig och maltig med tydligt bäriga toner. Det finns också inslag av knäck och litet gräsig humle.

Smaken är främst fruktig med mycket bär, karamell/knäck och en fin balanserad beska. Det är inte massor med smaker, men däremot väldigt trevligt.

Kroppen är lätt till medelfyllig och kolsyran är mjuk.

Mycket bättre än vad jag mindes. Det finns inte alls toner av de rökiga och träiga toner som jag tidigare har upplevt i det här ölet (och annan Ocean-öl). Vill man ha ha ett enkelt, okomplext och drickbart öl så är det här ett väldigt bra val. En väldigt bra session beer! Det påminner både om Fuller's och Jämtlands öl tycker jag (det sistnämnda är kanske inte så konstigt).

Betyg: 3,7 av 5.